Intervju med friidrottens Vardagshjälte 2021 Anders Pihl.
Hej Anders och stort grattis! Hur känns det?
Det känns oerhört stort. Jag blev helt tagen när Textilias representant kom och överraskade mig på träningen. Jag har hört talas om priset och har följt det genom åren eftersom jag tycker det är viktigt att alla eldsjälar runtomkring friidrotten uppmärksammas.
Berätta lite om dig själv och vad är det som driver dig?
Jag är gift och bor i Lerum med min fru och våra två barn, 21 år och 18 år. Båda barnen är aktiva inom friidrotten sedan ca 10 år tillbaka. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet som barn att prova på friidrott så när möjligheten uppdagades för barnen att gå en sommarfriidrottsskola körde jag dit dem med orden att detta var ”pappas dröm”. Jag har alltid varit idrottsintresserad och har bland annat sprungit varenda Göteborgsvarv sedan 1994. Jag började direkt med att vara aktiv i barnens träning. Först som ledare för 01-grupen, därefter startade jag en löpargrupp för barn och vuxna tillsammans och tog över en föräldragrupp som sedan blev en ”veterangrupp”. Dessutom blev jag invald i styrelsen.
Anders brinner för inkludering och sammanhållning
Anders berättar att han under de första 7 åren lagt ungefär 10-15h per vecka på föreningen och friidrott och något mindre senaste 3 åren. Detta hade aldrig varit möjligt utan min fru, utmärkelsen är lika mkt hennes, även en klubb som är öppen för förändring spelar stor roll. När jag frågar vad som driver honom blir han först tyst. Sen säger han att det främst handlar om att han inte gillar orättvisor.
Jag drivs av att alla ska kunna träna och tävla och nå framgång på sina egna villkor. Jag pratar mycket om att man inte ska jämföra sig med andra utan fokusera på de egna framstegen. Detta genomsyrar även klubben där vi jobbar brett vilket resulterat i att vi bland annat delat upp träning och tävling när de fyller 15år, yngre åldrar tränar mer förberedande för att kunna ta nästa steg. Det ska inte vara tvång att tävla men såklart fantastiskt givande att se någon utvecklas från att inte våga tävla till att ta steget.
En viktig del som Friidrottens vardagshjälte är att arbeta för inkludering och mångfald. På vilket sätt arbetar ni med dessa frågor?
Vi är en värderingsstyrd organisation där inkludering verkligen genomsyrar allt vi gör. Vi bygger klubben på ett stort engagemang från medlemmarna och gör mycket aktiviteter tillsammans som inte alls har med friidrott att göra. Vi sätter av medel för att uppmuntra de aktiva att fortsätta träna så länga som möjligt tack vare att vi skapar en bra sammanhållning och känsla av gemenskap.
Vi är 450 medlemmar i klubben varav 315 som tränar och 218 som tävlar. Övervägande del av de aktiva är tjejer. Några av de frågor vi drivit och pratar mycket om är den vikt- och utseendefixering som finns främst ibland unga tjejer. Här försöker vi att vara observanta och inte tvekar för att ta upp frågan om vi ser varningstecken.
Framtidsvisioner
Hur ser dina ambitioner ut för klubben framåt?
Vi har påbörjat diskussioner om hur vi ska kunna bli ännu mer inkluderande. Parafriidrotten och OCR ingår ju numera i samma förbund som övrig friidrott så det som ligger närmast till hands är om vi ska dra i gång en rullstolsklass som ett första steg. Samtidigt är det viktigt att vi har rätt kompetens och försättningar för att ta emot och utveckla barn och ungdomar med funktionshinder så detta är ett långsiktigt arbete där vi behöver investera tid och resurser. Vad gäller OCR pratar vi i styrelsen om hur vi kan närma oss och förhålla oss till den spännande delen.
Och vilka ambitioner ser du för egen del framåt?
Jag hoppas jag kan fortsätta vara aktiv och träna och tävla så länge som möjligt. Jag ser själv upp till de individer som fortsätter att vara engagerade och hjälpa till trots att deras egna barn inte längre är aktiva. Jag har även ambition att fortsätta förbättra och utveckla mig själv som tränare och just nu behöver jag vidareutbilda mig inom lyftteknik så detta tänker jag nog lägga del av prissumman på. När det gäller min egen friidrottskarriär siktar jag på 10-kamp i veteran-VM som går av stapeln i Göteborg 2024.
Och vad kommer du att göra med prispengarna?
En del för att gå till testlabb och testa min kapacitet och det är en mkt fin grundplåt till min stora dröm om en löparresa till Afrika och träna där 1-2 veckor.
Tack Anders och stort lycka till!
